Det finns vissa gånger då man inte trodde man var full men när man vaknar dagen efter tar det ett tag innan man fått bilden av gårkvällen helt klar för sig. Ibland har man gjort försök att kartlägga kvällens skeenden utan att direkt lyckas. Vissa minnen flimrar förbi och man lyckas hålla fast dom, men de liggen inbäddade med en dimma av oklarheter runt om. Detta är några av dessa tillfällen:
Pappa och Ninnis bröllop. Jag kommer ihåg att jag ville att Ethan Xiphias skulle spela Kom igen Lena. Och jag kommer tydligt ihåg att jag inte vågade be dom. Men sen är det den där berömda dimman, och jag ser mig själv så och prata med dom och de lovar att spela Kom igen Lena!! Och sen dansade jag galet hela natten med allt och alla.
Inlåst på en toalett och viskandes hemlisar med Dessie.
Sitter på en bar. Helt plötsligt, inäddat i denna ökända dimma, snackar jag med Emily från England om hästar :P
Ännu lite senare, med lite tunnare dimma runt, är jag naken i vattnet. Sen är det ett hål. Inte svart, så jag inte kommer i håg. Utan ett riktigt hål. Jag föll. Miccha skrattade. Jag har ärr på benet nu.
This information is a weapon of mass destruction
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar