Min vind är enslig och kall. Och Tuva drar i knutarna och väggarna knakar. Ibland funderar jag på om de kommer hålla, eller tillslut bara brista under trycket och jag skulle flyga med den långt långt bort. men jag sitter invirad i mitt täcke, pytteskinn och varm choklad som kallnat för längesen. Jag borde lägga mig och läsa min fantastiska bok, men mina ögonlock är så tunga.
Imorgon har jag körlektion. Försöker intala mig att det är viktigare än sovmorgon. Det är det nog. Bara jag som är bekväm.
Nu ska jag göra ett djupdyk i ord som betyder mer än bokstävernas sammansättning gör. En filosofisk, morbid, poetisk och alldeles alldeles underbar gravgrävarhandbok
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar