The Gravedigger's handbook

Min vind är enslig och kall. Och Tuva drar i knutarna och väggarna knakar. Ibland funderar jag på om de kommer hålla, eller tillslut bara brista under trycket och jag skulle flyga med den långt långt bort. men jag sitter invirad i mitt täcke, pytteskinn och varm choklad som kallnat för längesen. Jag borde lägga mig och läsa min fantastiska bok, men mina ögonlock är så tunga.

Imorgon har jag körlektion. Försöker intala mig att det är viktigare än sovmorgon. Det är det nog. Bara jag som är bekväm.

Nu ska jag göra ett djupdyk i ord som betyder mer än bokstävernas sammansättning gör. En filosofisk, morbid, poetisk och alldeles alldeles underbar gravgrävarhandbok

PRIX D’AMERIQUE

Det är svårt att vara mörk i själen när solen skiner och man fått i sig dagens dos av koffein. Därför väljer jag att inte vara det, utan vara nöjd med dagens prestationer hittills. Annat hade man ju kunnat tro när jag vaknade i morse och det blåse och regnade när jag seagde mig iväg till arbetet. Och Lisa var skitsur hela tiden, och fick utbrott när jag bad henne stänga av dammsugaren. Det ringde faktiskt. Kaxig var hon mot mig hela dagen igår, utom EN GÅNG! och gissa varför? hon ville låna pengar! Dom lär jag ju aldrig se igen.

Stressig morgon, massor som ringde om olika fel jag tror jag håller dem i schack nu. Oskar ringde för han kom på hur man ska göra för att det ska funka att skriva hemifrån. Jag sa till honom att det var mycket att göra och elefonen är gick varm varpå han sa att då var de ju bra att han ringde, så ingen annan kommer fram. Fats det är ju inte sant, för det finns 11 linjer så de kan komma fram på 10 andra om Oskar skulle råka ta upp en. Och alla dessa linjer ska jag mästra helt på egen hand. Jag har full förståelse för folk som blir utbrända. Funderar skarpt på att kräva löneförhöjning, för nu sitter jag även och korrungturläser (stavning?). Detta ingick inte i mina arbetsuppgifter!

Lite nördig är jag nog allt, för jag tycker det är ganska häftigt att det faktiskt är jag som siter och uppdaterar skärmarna till Prix d'Amerique. Inet för att det är några strykningar, har ens häst kavalat in sig i ett sånt lopp är det inte direkt så man väljer att inet starta. Väldigt mycket pengar inblandade! Men jag har endå fått uppdatera den ett par gånger, eftersom den har krånglat lite, iaf hos Svenska spel.

Nä, om man skulle ta och gå tillbaka till sina banan och sina russin. Kanske tillochmed ska unna mig en till kopp kaffe. Solen skiner ju trots allt.

bajs

tanken formades inte förrens ganska sen, men den krossades lika snabbt. Alltså, ingen utgång denna helgen heller. Fan också.

Ana is back!

Ana är tillbaka och har bestämt sig för vem som sopar banan med alla andra svenska artister. Och valet, herr Hellström, är ju föga förvånande!

Swing it to the music

Det finns vissa gånger då man inte trodde man var full men när man vaknar dagen efter tar det ett tag innan man fått bilden av gårkvällen helt klar för sig. Ibland har man gjort försök att kartlägga kvällens skeenden utan att direkt lyckas. Vissa minnen flimrar förbi och man lyckas hålla fast dom, men de liggen inbäddade med en dimma av oklarheter runt om. Detta är några av dessa tillfällen:

Pappa och Ninnis bröllop. Jag kommer ihåg att jag ville att Ethan Xiphias skulle spela Kom igen Lena. Och jag kommer tydligt ihåg att jag inte vågade be dom. Men sen är det den där berömda dimman, och jag ser mig själv så och prata med dom och de lovar att spela Kom igen Lena!! Och sen dansade jag galet hela natten med allt och alla.

Inlåst på en toalett och viskandes hemlisar med Dessie.

Sitter på en bar. Helt plötsligt, inäddat i denna ökända dimma, snackar jag med Emily från England om hästar :P
Ännu lite senare, med lite tunnare dimma runt, är jag naken i vattnet. Sen är det ett hål. Inte svart, så jag inte kommer i håg. Utan ett riktigt hål. Jag föll. Miccha skrattade. Jag har ärr på benet nu.

This information is a weapon of mass destruction

mitt värde kan ränkas i decimaltal där den gemensamma nämnaren är att det är mindre än 1

Nostalgi på hög nivå när miss Sofie och jag intog Örjanskolan. Allting vars om vi mindes, 34an, 36an, annexet. 84an var stängdt, men vi fick in känslan.

Jag fösöker klä av skalen och se den nakna sanningen. Jag tror Bridget Jones spelar på Jane Austens Stolthet och fördom. Mark Darcy, mr D'Arcy. Dessutom spelar Colin Firth båda.

Poetry Slam på kvällen, med Frida, Sofie och Lovisa. En kille där var så lik Julian att jag nästan trodde det var han. Alla drag var så lika och ögonen. Det enda som skilde var näsan. Det var nästan skrämmande. Såklart inte han. Då hade jag nog börjat gråta. Nu fick jag bara pytteskinn. Och engeslmännen i bakgrundssorlet gjorde inte saken bättre. Sprang på Ule för andra gången, sockersöt som alltid och jag blev nästan lesbisk. Som vanligt!
Men Alex var bäst.

Är det så här det känns att vara full i Sveriges 17e största skithåla?

jag undrar om Per Gessle nånsin kände så här? :P

Kärlekens Matadorer

Efter att nu vid 2 tiden insett att det fanns Kellogs Special K Red Berries avbröt jag fastan so pågått sen 11 ungefär i går kväll. Då tog den spanska aftonen slut för min del, medans de andra gled norrut och in i Frankrike, ungefär. Jag visste ju varrt jag skulle idag, och tackade för mig. Slutsatser som drogs undeer kvällen var att vi förstod varför tjejen på Videomix tittade skumt på oss, och att senor Almodóvar var mer bildlig än poetisk.

Men nu sitter jag där jag ska iaf, med en kopp flingor. Mjölken var såklart slut så jag äter egentligen bara torra såna. Och russin, för det hittade jag också.

Oskar var här en sväng, har pratat i telefon med Lasse ett par gånger, och Kent ringde för ett tag sen. Pappa med, så jag är inte så osocial som det blir ibland. Kunderna är förhållandevis nöjda idag också. Utan krister på spelbutiken 4t Oskarshamn. Men säg när han är det liksom?

Ser att internet är nere i Landskrona, Norrköping och Gazettanånting. Konstigt att de inte ringer. Kanske tillhör de det där ovanliga slaget av spelbutiksinnehavare som faktiskt är kompenenta?

Kalas

Ana ska på kalas för pappa Mattias, som fyller år. Hon har övat på sången hela dan.

Cowboys

Idag kämpar jag mot motgång efter motgång och tillslut la både kroppen och knoppen av och för att förhindra tårar av ilska och trötthet låste jag in mig på toan för nästan en timmes avslappning i badet. Kändes skön att slippa kroppstyngd och sinnestygnd för ett tag. när jag kom upp gick jag raka vägen in på mitt rum igen, utan ett ord, och utan några som helst svar. Önskar pappa var hemma, hade velat spendera natten på Plönegatan... Kan jag visserligen göra ändå, men Tore och Ulla-Britta är där så..

Imon blir det skola, där bla. turism och matte står på schemat. På eftermiddagen blir det träning med miss Sofie

I read something about kisses,
in a science magazine
Something they can't capture,
in the sweetest movie scene .

Cash Basket

Upp i ottan, allt är som vanligt. Människorna runt mig ändras och kommer och går, men rutinerna sitter i ryggmärgen och jag har nån slags hatkärlek till det. Hatet kommer från, som Jocke Berg så vackert uttrycker det, nästan bottenlös tristess och kärleken från att man iaf vet vad man ska göra och vart man ska ta vägen. Och säkerheten till inkomst såklart.

Mejlfunktionen från ATG är avstängd denna vecka eftersom ägaren till den e-mail adress ni når mig på när jag jobbar är i Österrike och för att vederbörande inte ska komma hem till en på bristningsgränsen full inkorg med orelevanta mejl får jag kolla uppdateringarna manuellt. Man anpassar sig så lätt till enklare lösningar att det är svårt att ta steg tillbaka.

Det där med att människor kommer och går är att jag nuförtiden brukar få med mig en nya ung dam till jobbet, som tar hand om ordinarie medarbetares damm och skräp. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle.

Fortfarande relativt nya i 2008, smakar fortfarande på ordet, känner oss försiktigt fram med fingerspetsarna som om vi inte vet riktigt om vi ska ta det där klivet. Som om vi hade något val. Vi knuffas framför en ångvält och det finns inget vi kan göra åt det, utan att möjligtvis lägga oss ner och låta den köra över oss. Det tänker inte jag, och jag förvånade mig själv med att jag kanske, utan att jag märker det, tar små små steg i rätt riktning.
Hasse från ATG ringde mig och utropade skrattande att han trodde väl att det fanns nån annan stackare som jobbade söndagar precis som han. Ställd över att höra en vänlig okänd röst fick jag fram något löjligt och vekt: jaa mm, och log lite smått, som om han kunde se det. Jag låtasades att jag kunde mycket mer än jag faktikt gör och höll med honom i allt han sa, trots att ja bara förstod varannat ord. Jag fattar inte hur jag kan komma undan varje gång. Pressmöte... Torsdag...Göteborg.. aaa jag vet vad du talar om! verkligen.
Kom fram till att det han ville ha av mig var en e-mail adress. Jag sa att det kunde jag ju leta upp och han lämnade sitt nummer. Tänkte att ägaren till den e-mail adress han ville ha måste ju skickat ett mejl nån gång, kan minnas att jag sett nått. men jag kunde ju inte leta igenom alla mappar så jag kom på att det måste ju finnas nån adresslista. Synd bara att jag inte har nån aning om hur man mästrar en Mac. Men jag är 17 år, har praktiskt taget vuxit upp med datorer och mejlfuntioner, och dessutom använt just denna dator i iallafall ett halvår. Om man skriver in början på mejladressen så kommer resten automatiskt upp, om den är inlagt. så jag skrev in förnamnet, hoppades att hans e-mail hade något med hans namn att göra och vips så hade jag adressen. ringde upp Hasse på ATG, och det är HÄR min historia blir bra, för jag tvekade inte! JAG tvekade inte, som har sån telefonskräck att jag nästan börjar svettas på lördagskävllan när jag tänker på att jag kommer tvingas sitta 6 timmar på ett kontor där telefonen är en tickande bomb!

Kanske var det nått med Hasses röst som lugnade mig, med det där skrattet och den trevliga attityden. Han blev förvånad att jag ringde tillbaka så snabbt, och jag kunde ju kontrat med något halvsnyggt i stil med att jag vet vad jag håller på med (vita lögner har aldriga skadat nån) men fick såklart bara ur mig ett halvkvävt: jag.. ehh.. hittade den...

Men summan av kardemumman är alltså att ångvälten som är 2008 kanske är just det jag behöver för att ändra mig från att passera som mänsklig till att faktiskt bli det. kanske jag känner mig mindre som en alien när året är slut.

Grüntee

I ett tappert försök att göra något ingen ville ha till något alla skulle älska är min familj hoplappad klistrad, sprucken i sömmarna som fått utstå försök att bli sydda ihop. Långsamt lossnar allt. Två delar bröt sig loss idag ironiskt nog de som med svett och möda påbörjde lapptäcket från början. Med en simpel fåga om hur samvetet mådde flydde de iväg och det sista jag hörde var ett "jag får väl plantera ett träd". En början.

Efter att ha vinkat iväg dom gick jag ner ännu en växel i min redan långsamma hasitighet för denna lördag och med gårdagens neonrosa strumpor och nakna ben tog jag tag i dagens bestyr ett efter ett. 40 minuter tidigare än utsatt tid kaste jag på mig kappan och rusade iväg fortfarande utan byxor och med oknutna skor. I försöket att göra ännu ett snabbt uppbrott glömde jag kvar min älskade/hatade mobiltelefon så om någon mot att förmodan skulle vilja ha tag på mig så går det inte via mobilen.

Smart som jag är har jag bränt tre fingrar. på höger hand. svider satan.

åh! höll nästan på att glömma! det omöjliga har inträffat!! Lisa skulle till morfars med sina kompisar och sa att jag kunde få följa med om jag ville! Kom ihåg datumet folks, 12/1-08. Dagen då Lisa inte skäms över mig längre!

Och jag som aldrig gillat nostalgi

Nyss hemkommen från en kväll på stan med tjejer som kirrar biffen låter jag långsamt tankarna vandra iväg, väldigt långsamst, väger ord, känner av dom så att tanken ska bli korrekt och spegla vad jag vill ha sagt. Något barnsligt sätt att sätta ord på det som inte går att sätta ord på. Som tur är lär man sig hela tiden nya ord för att lättare beskriva det som man vill ah sagt. Ni som läser/har läst psykologi borde därför förstå vad jag menar bättre än de som inte har det. För jag funderar nämligen i tankebanorna: Om man har tvingats till ackommodation och har anpassat sig till sitt nya sett att se världen, kan man då sakna det som gjorde att man från början tvingades ändra dom? Annars är det nog något allvarligt fel på mig.

Och jag kom hem till en enslig uppfart där där regndroppar som föll mot asfalten ekade mekaniskt, och några lampor brann i ett par fönster men jag visste att ingen var uppe. En illusion om hur hemtrevligt allt är. Öppnade dörren och sparkade av mig blöta skor på rent parkettgolv och det doftade som vuxna vill att det ska dofta för att alla andra ska tro att just deras hem är fridfullt och hemma.
På diskbänken stod en skål med kalla popcorn, som om något bestämt sig för att göra något mysigt tillsammans men tröttheten efter arbetsveckan gjorde att de gamla rutinerna fick ta över och popcornen fick kallna till snarkandet av tunga kroppar som just innnan ögonen slöts för sista gången idag tänkte tanken det kommer en dag i morgon också.

Jag ville repa det perfekta golvet och i raseri skrika att det inte alls är så perfekt, skrika min revolt som om jag bryr mig! Men det gjorde jag inte. i stället kastade jag en blick på den hemtrevliga inköpslitan och drog en suck över att filen är slut, och vi måste visst köpa mer bröd... Sedan tassade jag tyst upp på mitt rum där skrivbordslampan tändes, kablar kopplades om, nattliga samtal blev gjorda och det spelar ingen roll.

Curriculum Vitae

Please hire me.

ungefär ser min CV ut. Jag kan dansa också. Eller inte, men jag gör det ändå. Iaf i eftermiddag. Afro. Träningvärk i magen. Palla. Vilket år gick man ut 6an om man är född 90?

Usa har inget officiellt språk. Min lärare tror mig inte. Men det är ingen tolkningsfråga, det är jag som har rätt, och hon som har fel. För jag äger henne. Ska få henne smiskad. Verderio ställer nog upp. Han är kåt på allt som rör sig. Skolan är mkt tråkig. Vill dricka varm choklad, men Rebi är för långsam.

Det hjälper.

Jag insåg plötsligt hur oerhört tråkigt liv jag lever. Speciellt känner jag mig stel, tråkig och ofräsch efter en risig helg. I ett tappert fösök att göra något åt min oerhörda tristess började jag kolla flyg till Moskva. Inte farligt dyrt, alltså! Ska helt klart fundera vidare, det är ju ett litet problem med språkbarriären, men vill man så kan man. Tror jag, för jag vill, men jag funderar på om jag kan.

Drömma kan man ju alltid.

Beneath the surface

Vi pratar om killar som knappt kommit ur målbrottet, men som åker in och ut i fängelseceller.
Tjejen som är stolt över att ha en pojkvän som är kriminell.
Och de som skadar sig själva.
De som bestämmer tid för att slåss, och flickan som alla vet vem hon är men själv har hon har ingen att prata med. De som vill så mycket, men kan göra så lite.
De som skriker av smärta och de som håller tyst. Den råa stämningen och clowner som gråter när ingen ser. Silikonbröst och skärsår.

De som äter för lite och hatar sina kroppar. De som borde vara ego, men bryr sig för mycket. De som kallas hästnördar och killarna som aldrig går utan sin mp3-spelare på högsta volym. Nervösa blickar och en vägg av grabbar i korridoren. Tjejen som egentligen gillar tjejer, men som har en pojkvän.
Jag talar om en alldeles vanlig klass som går första året på ett gymnasium i Stockholm.
Det var inte länge sedan jag var där själv. Men var det så illa?
Jag fick min besöksbricka och gick genom korridoren. Besökte en lektion. Drog fingret över M hjärta K som var inristat i ett bord i cafeterian.
Och mindes. Kladdigt läppglans, stora killar i trean, svåra mattelektioner, olycklig kärlek. Det var för fyra år sedan. Men aldrig trodde jag att en 16-årig tjej kunde ha så mycket att berätta. Hälften är säkert överdrifter, stor del är säkert sant.
Men en sak vet jag, och det är att jag aldrig såg röken av det när jag själv var där. Vart kommer vi att hamna?

-Malin Nelsäter

Office Olympics

Känner mig så väldans produktiv idag, trotsar huvudvärken och stiger upp i ett ett iskallt rum, trycker i mig ipren och tar mig till jobbet. Febern är borta i alla fall. Fryser satan, men värmer mig med numera fisljummet kaffe. Borde göras något åt det. Tror faktiskt jag tog det sista nyss, får väl ta och brygga mer. Har ingen ork till att klippa och malla lopp idag, jag menar SÅ jävla kul är det ju inte.

Så i min oproduktivitet (är det ett ord) och ensamhet kollar jag på the Office och försöker aktivt att inte göra något åt berget av jobb som jag borde ta itu med.

tror jag har fått förslitningsskador på tummarna, efter att ha sms:at med Sofie under förmiddagen. Trots dettta glömde jag ta reda på om hon fyndat något i Växjö. Men vi ses ju på spanskan på tisdag, tacka vet jag spanska. Favvoämnet numero Uno.
Ska fösöka ta itu med mitt liv till skolstarten så jag kan görna något kul med min framtid. Känns som att det redan är för sent, men vad vet jag? Läkare blir det ju aldrig av mig, ångrar lite att jag inte valde natur. Men å andra sidan hade jag ju varit tvungen att läsa satemycket matte. Jag tror inte jag hade pallat, speciellt med tanke på att jag håller på att stupa på matte B. Ska bara klara C också, sen kan jag känna mig duktig. Och ta min Camebridge examen. Plugga engelska är ungefär det ända jag kan tänka att jag orkar lägga ner tid på.

Måste verkligen ta mig en funderare över Prjoektarbetet. Kanske ska ta och skita i London och hoppa på johns Project Milan istället. kan ju också vara kul. Och då får jag lägga till ett land på listan. Helt klart kandidat till projektarbete!

Lasse var här en sväng, typ 5 min MAX men ändå, trevlig med en levande människa att utbyta lite ord med. Han visade mig även hur ATG-datorerna ser ut så jag har LITE bättre koll när kunderna ringer. I am the master! Jag känner det. Tjejen har stenkoll på läget. Verkligen.

(Y)

För i mitt febertillståd har jag inget annat för mig än att försöka förstå mig på min samtida kultur, och det gör jag med hjälp av alluc. Har sett de 4 första avsnitten av The Office och börjar förstå skönheten med serien och kan finna den underhållande. Dessutom har jag sett de två allra första avsnitten av Bones igen. Kändes som länge sen och på tiden. Brittiska serier är fortfarande bäst och mina vänner får nog forstätta stå ut med mina citat ur Helt hysteriskt och It-supporten. De är ju helsköna och det gör inte så mycket om ni inte fattar. Jag gillar er ändå :P

Ge mig en käftsmäll, som om jag bryr mig

Det är roligt att inse hur lite man betyder för någon som man faktiskt trodde brydde sig. Jag ska försöka att aldrig göra om detta misstaget

viloställning.

Har mått ganska kasst ett tag ch inte var det bättre idag. Just nu ligger jag invirad i ett täcke och funderar på vad som är värst tvn eller datorn. ganska tråkiga båda två just nu. jag borde ta lite människopoäng och ringa att samtal eller två.Önskar jag var normal. Att allt inte behövde vara så omständigt.

Ligger kvar här til jag orkar pallra mig ner och koka en kopp te.

Watergate

Såg en dokumentär om Watergate i kväll. Vädigt djupt och infekterat sår. och väldigt invecklat. Jag tror inte jag förstod allt. Men läxan som måste läras, om hur konstitutionen, högsta domstolen och presidenten fungerar. Ingen står över lagen, var väl mest det som domstolen beslutade när de sa att Nixon måste överlämna banden. Domaren, som Nixon utsett var, var det som kom fram till det. Då fungerar demokratin, antar jag. Och media gjorde sitt, med att skriva om det.Allt måste klaffa, och det gjorde det när Watergate-skandalen avslöjades.

extra verser

En ordblind liten cowboy
styr världen från ett land
där den kristna vita högern
och NRA går hand i hand
och vi dansar efter pipan
göder feta underbarn
med en bigmac framför tv:n
som en äkta amerikan

Från nästan bottenlös tristess

Igår var årets hittills segaste dag. och det var ganska skönt. Nyårsångesten började lägga sig, från ett oroligt svart hav till en storm i ett vattenglas. Jag och lillasyster var dagens bästisar och vi promenerade i snön.

Nu skiner solen på mina fingrar som flyger över tangenterna. Nyduschad, och lyssnande på Anna Ternheim.

Om en halvtimme kommer farfar och hämtar mig och Miccha, och sen ska vi hämta Lisa poå träningen och sen hem till farmor och farfar där farmor och Nina väntar med pannbiff. Farmors är bäst.

I eftermiddag ska jag förhoppningsvis köpa nya kamera, och om jag har tur får jag träffa Dannie och Pillan.