Cash Basket

Upp i ottan, allt är som vanligt. Människorna runt mig ändras och kommer och går, men rutinerna sitter i ryggmärgen och jag har nån slags hatkärlek till det. Hatet kommer från, som Jocke Berg så vackert uttrycker det, nästan bottenlös tristess och kärleken från att man iaf vet vad man ska göra och vart man ska ta vägen. Och säkerheten till inkomst såklart.

Mejlfunktionen från ATG är avstängd denna vecka eftersom ägaren till den e-mail adress ni når mig på när jag jobbar är i Österrike och för att vederbörande inte ska komma hem till en på bristningsgränsen full inkorg med orelevanta mejl får jag kolla uppdateringarna manuellt. Man anpassar sig så lätt till enklare lösningar att det är svårt att ta steg tillbaka.

Det där med att människor kommer och går är att jag nuförtiden brukar få med mig en nya ung dam till jobbet, som tar hand om ordinarie medarbetares damm och skräp. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle.

Fortfarande relativt nya i 2008, smakar fortfarande på ordet, känner oss försiktigt fram med fingerspetsarna som om vi inte vet riktigt om vi ska ta det där klivet. Som om vi hade något val. Vi knuffas framför en ångvält och det finns inget vi kan göra åt det, utan att möjligtvis lägga oss ner och låta den köra över oss. Det tänker inte jag, och jag förvånade mig själv med att jag kanske, utan att jag märker det, tar små små steg i rätt riktning.
Hasse från ATG ringde mig och utropade skrattande att han trodde väl att det fanns nån annan stackare som jobbade söndagar precis som han. Ställd över att höra en vänlig okänd röst fick jag fram något löjligt och vekt: jaa mm, och log lite smått, som om han kunde se det. Jag låtasades att jag kunde mycket mer än jag faktikt gör och höll med honom i allt han sa, trots att ja bara förstod varannat ord. Jag fattar inte hur jag kan komma undan varje gång. Pressmöte... Torsdag...Göteborg.. aaa jag vet vad du talar om! verkligen.
Kom fram till att det han ville ha av mig var en e-mail adress. Jag sa att det kunde jag ju leta upp och han lämnade sitt nummer. Tänkte att ägaren till den e-mail adress han ville ha måste ju skickat ett mejl nån gång, kan minnas att jag sett nått. men jag kunde ju inte leta igenom alla mappar så jag kom på att det måste ju finnas nån adresslista. Synd bara att jag inte har nån aning om hur man mästrar en Mac. Men jag är 17 år, har praktiskt taget vuxit upp med datorer och mejlfuntioner, och dessutom använt just denna dator i iallafall ett halvår. Om man skriver in början på mejladressen så kommer resten automatiskt upp, om den är inlagt. så jag skrev in förnamnet, hoppades att hans e-mail hade något med hans namn att göra och vips så hade jag adressen. ringde upp Hasse på ATG, och det är HÄR min historia blir bra, för jag tvekade inte! JAG tvekade inte, som har sån telefonskräck att jag nästan börjar svettas på lördagskävllan när jag tänker på att jag kommer tvingas sitta 6 timmar på ett kontor där telefonen är en tickande bomb!

Kanske var det nått med Hasses röst som lugnade mig, med det där skrattet och den trevliga attityden. Han blev förvånad att jag ringde tillbaka så snabbt, och jag kunde ju kontrat med något halvsnyggt i stil med att jag vet vad jag håller på med (vita lögner har aldriga skadat nån) men fick såklart bara ur mig ett halvkvävt: jag.. ehh.. hittade den...

Men summan av kardemumman är alltså att ångvälten som är 2008 kanske är just det jag behöver för att ändra mig från att passera som mänsklig till att faktiskt bli det. kanske jag känner mig mindre som en alien när året är slut.