abfab! <3

Perfekt och oförstörbar

Mys på hög nivå när superfemman träffades allihop för första gången på alldeles för länge!

Klockan 7 började svallret när vi träffades utanför hemköp, och jag täffade Sofie på första gången på alldeles för länge! Nyss hemkommen från Madrid och massor med historier i bagaget. Vi andra berättade om allt som inte har hänt medans hon var borta, och jag som nästan aldrig svallrar drunknade nästan i information om alla andra Hamstadbor. Utrustade med med först tacos och sen te, och skolkatalogen, kom vi fram till att Halmstad är för litet och att vi inte får låta det gå så länge mellan sammankomsterna igen.

Var hemma vid halv två. Ställde klockan på 7, snoozade till 8. Kom på att jag har samma ringsignal som alarm, så när den ringde var jag övertygad om att det var pappa som ringde och undrade vart jag var. Men icke.

Kaffe och laxsmörgås till frukost. Sen vart jag pigg och gav mig av till jobbet med raska steg. Vid halv 11 kom Oskar och senare även Lasse, och nu sitter vi här alla tre upptagna med vårt och skvallar om vad de andra medarbeterna gjort i helgen. När jag väl börjat är det svårt att sluta ;)

Strax kommer Nina också. Vi ska äta middag tillsammans ikväll. Men först ska jag antagligen till Morfars och planera lite till nyår.

Föressten är YES #3 här, för outfiten är kirrad. Jag är redo för fest!

Yes #2

Vinet kirrat! Bara klänningen kvar. Blir nog inget med det. Skulle kanske hinna in en snabbis till stan nu, men jag har så kul med att prata med R <3

Nas ne dogonyat

Nu har jag duschat efter dagens träningspass. INTE kul att gå upp tidigt en lördagsmorgon för att träna. Måste lägga det på minnet.
Ska strax blåsa håret. Kanske platta det. Om jag känner för det.

Ser fram emot kvällen. Ska hem till Sofie och laga mat med Sofie, Frida, Andy och Sofie. Kul, det är första gången vi träffas alla fem sen vi slutade 9an. Ska bli kul! nu är Sofie hemma från Madrid också, måste höra allt :D

Lotta på bråkmakargatan på 4an. Jag tittar inte... hm hm hm

YES

Nyårsfesten kirrad!

Bara klänningen och vinet kvar. herregud, det kommer svida i plånboken. Jag hatar detta kapitalistiska samhälle lite då och då. Ganska ofta på senare tid...

ohh, läskigt sammanträffande, kolal min tre föregående inlägg, och tiderna de är upplagada. Olika timmar, men alla tre precis en minut över halv. Spooky! :P

RIP

Jag har svårt att fatta att Benazir Bhutto är död...

Döden är så definitiv, och hur ska det gå för oppositionen mot Musharaf nu?

where trouble melts like lemon drops

Jag luktar lavendelmassageolja.

Imon blir det staden. Här ska konsumeras tills jorden går under.
Ska överdosera på Ipren också, så jag bedövar den fysiska smärtan (det är även den enda smärtan för tillfället, så ni inte missuppfattar det :P)

Idag har lillasyster och jag hållit sams och kollat på family guy på mitt rum (.

Jag saknar R

Håller andan

Ledig idag. Det är skönt. Men jag behöver ett nytt mobilabonnemang, så jag kollar runt lite. Men jag pallar inte binda upp mig i 24 månader, och jag pallar inte punga ut med 3000 kr och ha kontantkort.

Ska börja fila på budgeten för 2008 också. Men jag har ingen som helst pengaupfattning så jag vet inte hur mycket jag kan spara varje månad.

Nu är jag mest sugen på att min halsont och huvudvärk ska försvinna så jag kan ge mig ut i mellandagsdjungeln med alla andra tusentals Halmstadbor.

Ok, det funkade inte så bra. Jag ska göra ett nytt försök senare. Kanske är det för att vi är turister det är kul? Eller är det bara jag som är nördig. Chansen attd et är det sistnämnda är nog ganska stor.

Snabbresumé av mitt liv det senaste tre dagarna.
23. Jobb 9.15. superlugnt. En strykning, ett telefonsamtal, en bana att klippa och malla. Sen gick jag in till stan för att träffa Sofie och vi åt lussekatter och papperkakor och kaffe på en blöt parkbänk och matade ankorna <3 Fick ett hättefint Jonas-paket med ett jättefint rim och en jättefin tröja i. Helt enkelt jättefin eftermiddag.

24: Första mamma, sen pappa, sen farmor och farfar, sen mamma igen och sen kusinerna. Fick paket och sånt. Känner ingen större vilja att dra det här. Mysigt var det iaf. Slocknade runt elva.

25: Jobbade. Blev utskälld av en kärringjävel. Hon påstod att hon inte fått tipsen för idag och hon betalar faktiskt dyra pengar, och förväntar sig att det ska funka. Och hon har ju faktiskt en poäng i det, men allt HADE skickats ut, typ i torsdags, så hon fick det, men eftersom det var så längesen har hon antagligen slängt det. Detta påpekade jag inte för henne, utan bad vänligt om hennes e-mail adress så jag kunde skicka det igen. Då gav hon mig fel adress 3 (TRE!) gånger, och blev RASANDE när hon inte fick mailen. Palla. Ge mig rätt adress då, kärrningjävel. Dessutom var alltihop hennes eget fel.
Närjag kom hem somnade jag till en dålig film och nu kollar jag på family guy <3

Herrå!

Some kind of Superstar?

Kollade dokumentären om Spice Girls nyss.
Fatta kul att se dom live? I Berlin eller London. Inte för att dom är så himla bra eller så, men jag älskade Spice Girls när deras storhetstid var. Typ när jag gick i tvåan och trean. Jag ville vara som dom.

Nu slår det mig hur mänskliga dom är. Dom verkar liksom verkliga på något sätt. Lika motsägelsefulla som alla andra vanliga dödliga. I en sekunden älskar dom vad de gör, och i samma andetag hoppar de av till höger och vänster. Och sen blev det en sån där härligt negativ stämning i dokumänteren. Som att de fortfarande ville att andra medlemmar av gruppen skulle ta det där ansvaret de aldrig tog när de var riktigt stora.

News Break: Spice Girld är lika långsinta som svenne banan!
Dom gör det dom ska, och det blir liksom häftigt på nått sätt, utan att dom märker av det.

Jag kommer ihåg känslan deras låtar gav när jag var liten, när jag inte fattade ett ord av texten. Men jag gillade Girl Power grejen. Och jag vet att det gjorde ni med!

Titta och njut, för det var det här ni(vi) älskade:


Nu blir det Betnér!

Du ska inte stoppa köttbullar i näsan, Markus

Idag har jag rullat hundra miljarder köttbullar med min mamma. Och för varje liten bulle som blev rullad blev jag mer och mer övertygad. När jag flyttar hemifrån ska jag bli vegetarian.

Skolavslutning idag. Inget. Jag råkade yttra något om en seg mutta lite för högt. Men det är glömt och förlåtet tills nästa år.

Sanningen om julsånger

Jag hatar julsånger.

Och självklart är amerikanarna bäst på att dra allt till sin yttersta spets. Titta och förundras:


Kolla speciellt in den amerikansa flaggan vid 2.40. herregud. I alla fall... detta inlägget hadlar inet om min hatkärlek till världens största ekonomi, eller deras sätt att överreklamera julen utan om julsångerna. Vad handlar de om? Fred på jorden. Hela bunten hadlar om fred på jorden. Men, duktig student som jag är, vet jag att över 60% av er som gillar julsånger skulle kunna döda någon med elchockar. Anldeningen till att ni skulle göra det? För att ni blivit tillsagda att göra det. Jag hade säkert också gjort det (jag hoppas såklart att jag inte hade det) MEN jag gillar iaf inte det där eviga tjatet om hur man ska bry sig om andra på julen och "ikväll håller vi fred". För det är det ingen jävel som gör. Egentligen är tanken god. Men det som stör mig mest är just det där med "ikväll håller vi fred"
Alla andra kvällar då? Då spelar det ingen roll eller? Ifall små barn får gråta sig till sömns med bortsprängda lemmar, och döda föräldrar?

Och alla andra 364 kvällan om året är det ingen som känner att de måste tänka på alla stackars små ensamma tanter som sitter helt ensamma och äter kattmat för att de inte har råd med riktig mat. Och då hittar jag inte ens på. Så våga inte skratta!
Bara på julen behöver man ägna dom en tanke?

Samma känsla av hatkärlek som jag känner mot USA känner jag mor julen. Men kärleken finns inte till julsångena. Bara hatet.

ok, jag är inte helt omänsklig. De där söta barnvisorna funkar. Det är inte dom jag har problem med. Dom handlar inte om fred och kärlek, utan om snö och sånt mysigt. Och min syster är 2 år, så jag sjunger dom med henne ibland.

Lista på låtar jag hatar:
All I want for Christmas is you
Last Christmas
Little drummer boy
Most wonderful time of the year
Happy Chrismas (War is over)

Lista på låtar jag gillar:
Fairytale of New York

DFDS SEAWAYS

lätt på att åka båt till England.

Danielle hälsade på idag, mysigt. åt äckligt julbord med Nina och kusinerna <3

Matteprovet gick bra, surt 1 poäng från VG. Spann vidare på veckans skolk-våg, sket i spanskan och studio-fotograferade på turismen med Anna och Emma. Imon får jag se om jag går på gympan, eller om jag stannar hemma med Ana, så mamma kan gå på konferens.

Eftermiddagen spendrade jag på bibblan, hitta massa böcker. Lånade 15. De flesta var barnböcker till Ana, tre till mig, resten till henne. Så vi har att göra på lovet.

Klockan 5 gick jag och Nina ner i tvättstugan och stoppade i två maskiner. Hämtade ner en vinterjacka från vinden. Inte världens vackarste, men den duger till jag köper en ny, i mellandagarna.

Ska spinna vidare på hela den här Englandsgrejen. Och Carro, det var min idé först! HA! ni får ta Paris :P

herr betnér

Missa ej!
Magnus Betnérs Inget är Heligt
Kanal5 20/12 kl 21.00

nya idolen- yeah!

DEN 3 OKTOBER 1992 uppträdde Sinéad O'Connor i "Saturday night live". Hon tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att protestera mot att barn utnyttjats sexuellt av katolska präster. Därför gjorde hon en a cappella-version av Bob Marleys "War" i vilken hon bytte ut raden om Angola, Moçambique och Sydafrika mot "child abuse, yeah". I slutet av låten rev hon sönder en bild av påven.

Den irländska sångerskan, som blev en av världens största popstjärnor efter Prince-covern "Nothing compares 2 U", hade redan gjort sig impopulär i USA genom att vägra låta nationalsången spelas innan en konsert i New Jersey. Att riva Johannes Paulus II i småbitar väckte ännu mer anstöt. Sinéad O'Connor fördömdes, bojkottades och hennes skivor kördes över med de ångvältar som alltid verkar finnas till hands när religiösa grupper protesterar i USA.

De negativa reaktionerna nådde sin kulmen två veckor efter påveattacken, då Sinéad uppträdde på en gala som firade Bob Dylans första trettio år som artist. "Jag är stolt över att presentera nästa artist, vars namn blivit synonymt med mod och integritet", sa Kris Kristofferson när han presenterade henne. Publiken på Madison Square Garden lät sig inte övertygas. Buropen rasade över henne som tsunami av hat. Meningen var att hon skulle sjunga Dylans "I believe in you" men de första pianoackorden fick inte tyst på vrålen. "Don't let the bastards get you down", sa Kris Kristofferson. "I'm not down", svarade Sinéad O'Connor, tecknade åt pianisten att sluta spela och sa "ok, turn this up".

SEDAN SJÖNG HON "WAR" - samma a cappellaversion som i "Saturday night live", fast snabbare, skrikigare och trotsigare - medan Dylanfansen brölade. Bob Marley baserade texten på ett tal som Haile Selassie höll i FN 1963. Men den etiopiske kejsarens ord lät aldrig så upproriska som när Sinéad O'Connor sjöng dem. Efter den sista tonen gav hon publiken en föraktfull blick. Sedan grät hon ut mot Kris Kristoffersons axel.

Buss 40 till Kärleken

Igår tog jag tag i mitt liv och lämnade tillbaka den försenade boken, och skrev klar bildanalyserna till Dans-temat. Skulle varit inne för typ 3 veckor sen. Bättre sent än aldrig. Klockan kvart i 7 sa jag hej till en oförstående Lenny, som inte kände igen mig. Det är kul när man vet hur djupa avtryck man gjort på människor man träffat i princip varje vardag under 3 års tid. Nåja.

Sen mötte jag Sofie, Frida och Lovisa för lite inprovisationsteater. Kolla på, alltså, inte spela. Nånstans får man dra gränsen. Duktiga var dom, och internskämten haglade. Inte från vår sida, mest från Synnöves.

Efter detta tog vi en liten omväg in till stan, men det var helt klart värt det när man räknar med vilket spektakel vi fick se. Som att tomten fått vinterkräksjukan och spytt över ett hus på furet. Och då snackar vi inte om den milda, lite grå tomten i Finlands urskogar utan om en riktig jävla amerikansk tomte. Inte konstigt jag lessnat på julen innan den ens börjat.

Vi väntade på buss 40 till Kärleken men när den dök upp var tillfället fel och efter många om och men hamnade vi återigen på furet med blåbärspaj och Thaisoppa för tre. Man kan ju inte laga en halv soppa.

Jag bangade på julshoppingen idag, mest för att jag är pank. Klockan är 15.08 och jag var utanför rummet för första gången idag för tio minuter sen. Mest för att kolla läget i kylskåpet. Där fanns inget av intresse, så jag antar att jag får vänta på dagens första mål tills kvällsmaten serveras. Man kan ju inte ha flyt i allt.

Skulle festat hos Carro i ikväll, men det blev intsällt. Kanske är det lika bra, eftersom undertecknad ska jobba imon. allt är som vanligt.

Veckan har varit hektisk, men man överlever, och det som hjälper är att man har vänner som bryr sig helt spontat, och visar det genom till exepmel avhopp från bussar och sms klockan 08.08 på morgonen för ett viktigt prov. eller att dom tänker på en när man inte är med, och tex bokar biljetter till en ifall man vill komma.
Det värmer.

I LOVE PATRIK NORDQVIST

Vad är ett distrubitionsföretag

Bonden-slakt-butik-konsument

MVG++, om jag hade skrivit provet. men det slipps. John ska se på champions league. Fast han ska plugga massor med. Jag ska se på Bones. Det ska Belabus med. Recensionen gick bajsdåligt. Imon är det engelskaprov. Sen matte. Och Foto. Jobbigt. Men nu slipper jag iaf turismen, och det är ju gött.

Matten är inställd. SP06t jublar. Vi är såna. Det är också ganska gött. Nu kan jag strax gå hem, en halvtimme bara. Ska kanske baka lussekatter. Plugga, kolla Bones. Och kanske underhålla Svante och Ebba. Men antagligen inte, för jag har massa annat. Bla så får jag underhålla Ana, antar jag. men det är ju ok.


Good bajs mannen

But tomorrow I die, and today I unburden my soul

jag hatar den här veckan. Jag är för (sätt in alla negativa adjektiv ni kan komma på här) för att orka alls.

Och sen är det det där med julen. Jag tror inte julen är min grej. Matteprovet på torsdag måste gå bra. fan fan fan (jag svär inte, jag citerar Thåström)

Och så älskar jag Senses Fail. Och jag tycker synd om de som inte uppskattar detta mirakel. Det är ju nästan så man blir religös när man hör dom. Och efter 28/4-07 kan jag numera dö lycklig!

And you watched me fall like New York in an eathquake

The botten is nådd

Jag har gjort det. det trodde jag aldrig. tvättäkta fjotis. Jag har haft mitt första bdb-bråk. inte för att det handlade om bdb överhuvudtaget, det bara utspelade sig där eftersom det inte fanns nån annanstans att få tag på personen i fråga. och inte för att jag hade för mening att starta bråk. men gjort är gjort. nu känner ja mig smutsig, och som om jag bar alldeles för mycket brunkräm. Vill gå och tvätta mig. Så kanske skammen rinner av. eller inte.

Och dessutom tror jag att jag blev dumpad idag. Jag får ty mig till Sams existensteorier. Allt som har en början har ett slut.
Det här är inte min dag.

una pelicula porno

alltså, det är bra att man vet hur man ska underhålla sig när man har tråkigt. man kan tex titta på roliga klipp. enjoy.

Jag älskar när man får mejl som börjar med frasen: I like pornos! :P

Förövrigt har jag kommit på att den enda jullåten jag står ut med är Fairytale of New York. Kanske för att de sjunger att det är den sista julen?

Let me cross a very fine line

Livet är rätt gött ändå.. upp och ner går det, och nu är jag på väg mot ännu en topp, antar jag. jag hoppas att detta inte är toppen och det kommer gå ner efter det här. Psykologiprovet gavs tillbaka idag, och det gick väldigt bra. Matten går bättre än väntat och imorgon är sista skoldagen för den här veckan.

Igår pratade jag och Nina om att vi måste mejla... och så satt jag och resande bland mina mejl, i brist på annat, och märkte att det låg ett oläst från den 28e och tryckte. Ett mejl som jag gärna ville läsa. Så när jag kom hem idag, nu alltså, låg det ännu ett. Det är så mysigt med kontakter över världen. Som att vi trotsar vad våra förfäder har byggt upp på något vis. Skapar våra egna gränser, att vi trivs inte med att leva i de gamla ritade linjerna. Det första mejlet kom från Thailand, och det andra från Japan. Samma avsändare. Handskrivna brev i all ära, men mejl går snabbt och funkar i brist på annat. Jag vill har svar snabbt snabbt snabbt.

Jag funderar skarpt på att lämna Sverige för London över nyår. Men sen kom jag på att jag jobbar nyårsdan. Nåja, vad är väl en bal på slottet?


Nu ska jag läsa min bok. Det är något med böcker, man kan bara läsa dom precis innan man somnar, för innan dess har man så mycket annat att göra. Inte idag.
Idag blir det livstid.

Jag fryser. Jag är stressad. Jag längtar inte efter julen. Jag har massor att göra. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag börjar inte. Jag ska dra ett täcka över mig snart, och väck mig när julen är förbi. Jag orkar inte med den.

I just wanna be gone

Det är nånting med den där ångesten. Jag trodde den var borta, och jag är ju glad och så. Så varför är jag rädd för att lägga mig på kvällen? Rädd för att inte kunna somna och tänka tankar jag inte visste jag hade. Rädd för att somna för att jag inte kan styra mina drömmar på rätt spår när de virrar bort sig i djunglar av människor jag träffat, tankar jag tänkt och känslor jag kännt. Som jag egentligen vill lägga i en ask där det står Erfarenheter med stora svarta borkstäver. Men jag är för nära mig själv och mina minnen. Jag kan inte skratta åt dom, och de pinar mig. Rädd för att vakna och inse att inget finns, allt är på låtsas och undra i min ensamhet vem jag är och vart den jag trodde jag var har tagit vägen.

Och egentligen behöver jag inte dig. Jag betyder inget för dig. Och egenltigen är det ok, för vad betyder du för mig? Jag önskar jag kunde säga inget, inget alls. Snart kanske. Vi hade väl vår tid, och som Rembrandts sjunger Just when I fell in love again, you said that all good things must end. That's just the way it is, baby. Och jag har väl gått vidare med mitt liv, och jag behöver inte dig.
Jag saknar inte dig.

Somewhere a clock is ticking

Jag skulle gått på julskyltningen men stupade. Nu hjälper jag syster att omformatera hennes dator och installera nya program. Sen ska jag återgå till uppackning och städning. lagom kul.

Igår var det fridas födelsedagsmiddag. Mycket prat om allt och inget, och jag trivdes och mös.

Klockan är bara 7,känns som 11 och jag vill mest sova. Måste stanna upp och se Parlamentet. Det är roligt.

Inatt drömde jag om nån från som jag inte borde drömt om. fan också, jag kan inte få ut dig ur mitt huvud. det här är inte bra. Sugar, we're going down

We might as well be strangers

Mitt huvud är så fullt av egna tankar att tanken på jullovet skrämmer mig då det inte finns nånstans att göa av dem längre medans man fokuserar på annat.
Jag vet inte riktigt hur jag känner, men har ändå en känsla av at allt står och falller med beslutet jag kommer behöva fatta. Inte än. Men tåget kommer, och valet ligger mellan att kliva påeller kasta sig framför, jag vet bara inte vilket som är vilket ännu.

och sen så finns det vänner som man trodde man hade, men när det väl kommer till kritan är det dem man aldrig ser skymten av. Kanske är det lika bra man lär sig, och jag vet vilka jag kan lita på. Jag vill inte vara kvar är mer. Jag vill ha nått nytt.

Jag är för rastlös för mitt eget bästa.

Och livet går kanske ut på skola och jobb? inte för att jag har något bättre för mig...

Enter Shikari @ Give It A Name, Earls Court, London 2007

Jag vet inet riktigt vad jag ska skriva om... ska till skolan om en liten stund. ska framkalla nya rullen. tråkigt. nästa vecka ska jag förstora, det är roligare. och så ska jag försöka hinna med studiefotografering också. nån gång i alla fall.

I eftermiddag ska jag träffa Daniel, eller in till stan med Nina och Martina. Eller båda. Vi får se. Imon ska vi ha födelsedagsmiddag för Frida. På söndag är det jobb och julskyltning. Sen ännu en veckas skolarbete. Och jag har tappat peppen. Speciellt efter matteprovet, men det har jag ju fått igen, så det är väl ok i alla fall. Solen skiner ute, och det göra livet lite enklare.

ARN

allmänna reklamationsnämnden är inte så jävla kul när det kommer till kritan.

Jaget fick revanch mot Överjaget idag, när jag fick tillbaka läxförhöret. Och igår med lite grann, efter psykologiprovet. Men ÖJ kommer nog puckla på lite på spanskan idag, för jag har inte tränat på glosorna. nåja.

nu ska jag spela rättegång eller något, verkar det som. hejdå.

Imon är dagen D, och min white board är fullkladdad av citat av och med jonas och andra smarta och koola människor.

Jag har kommit på hur jag vill ha mitt rum, massa citat över hela väggarna. Det skulle vara häftigt, måste komma ihåg det till jag flyttar hemifrn, eller i alla fall till pappa, få se om jag kan få igenom det utan att dö på kuppen. Det är nog mitt drömrum, helt täckt i smarta människors tankar. Lite Running with scissors över det hela, men inte lika destruktivt.

Idag ska jag plugga psykologi till jag stupar, vilket jag hoppas inträffar innan klockan 20.00. annars pausar jag. och så ska jag läsa klart Jenny också. Och jag vet jag kommer gråta. Men det är okej.

My brain is the key that will set me free- Houdini

Alla fattar dubbelmeningen? bra.

Carsten Palmer skrev om kriget som teater

Det är svårt att träffa ondskan med bomber.
Risken är stor att man instället träffar broar,
fabriker och flyktingkolonner

Im tired of the sunset

Förändring är bra sägs det, och om man slåt ihop det med typ Charity begins at home eller nått kan man ju vända och vrida på det tills man tolkar det som att det vore bra att testa en ny blogg. Här är den.