Kollade dokumentären om Spice Girls nyss.
Fatta kul att se dom live? I Berlin eller London. Inte för att dom är så himla bra eller så, men jag älskade Spice Girls när deras storhetstid var. Typ när jag gick i tvåan och trean. Jag ville vara som dom.
Nu slår det mig hur mänskliga dom är. Dom verkar liksom verkliga på något sätt. Lika motsägelsefulla som alla andra vanliga dödliga. I en sekunden älskar dom vad de gör, och i samma andetag hoppar de av till höger och vänster. Och sen blev det en sån där härligt negativ stämning i dokumänteren. Som att de fortfarande ville att andra medlemmar av gruppen skulle ta det där ansvaret de aldrig tog när de var riktigt stora.
News Break: Spice Girld är lika långsinta som svenne banan!
Dom gör det dom ska, och det blir liksom häftigt på nått sätt, utan att dom märker av det.
Jag kommer ihåg känslan deras låtar gav när jag var liten, när jag inte fattade ett ord av texten. Men jag gillade Girl Power grejen. Och jag vet att det gjorde ni med!
Titta och njut, för det var det här ni(vi) älskade:
Nu blir det Betnér!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar