Det spelar ingen roll vad jag skriver, för inga ord kan ändå göra dig rättvisa.
Så länge vi minns dig, finns du. Och det är det som gör dig odödlig. Jag saknar dig så, inget har någon mening. Allt jag vill är att se ditt blonda hår och din solkyssta hud. Jag vill tala om oviktiga saker för dig, jag vill höra dig skratta, se dig dansa. Ligga på sängen och lyssna när du spelar musik. det gör så ont att det aldrig kommer hända. Jag förstår inte hur det kunde sluta som det gjorde och jag hatar att du inte tänkte rationellt. För det var inte du. Och det känns så hemskt att DU ville inte. Det vet jag. Jag önskar att jag hade kunnat rädda dig.
87.12.08-08.11.18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar