En vecka senare

Jag vill inte blotta ut Mark eller mina egna känslor här, och eftersom det är i princip allt jag tänker på så har jag inte använt min dator alls på flera dagar. Vad jag vill berätta är att detta är tungt, men jag har funnit tröst på oväntat håll och jag vill tacka alla som ringt, skickat sms och på andra sätt visat att de finns och bryr sig. det betyder så mycket för mig.

Skolan fungerar inte, även om jag önskar att den gjorde det. Istället umgås jag med människor, och det känns mer värdefullt än något annat jag gjort i mitt liv. Idag har jag sjukanmält mig, och ska hem till Richard och vara slacker. Dessutom sov jag ensam inatt, och det var inte alls lika bra som att sova med någon, även om jag sov bättre inatt.


Jag försöker tänka ut något jag kan skriva som inte har med dethär att göra, men valen när jag skriver här är att antingen skriva om vad jag gjort eller någonting jag funderar över och tänker på. Men eftersom detta är allt jag tänker på, och allt jag gör har en koppling till det finns det inte mycket mer att säga.