Det är för kallt. Ute och inne. Under solen, bland alla människor. Det finns inget att göra. Allt te i världen kan inte värma mina frusna lemmar och jag känner hur det sprider sig från musklerna, in i skelettet, in i mitt inre och kylan gör att allt i min kropp går lite långsammare och jag blir tröttare och ledsnare och har mindre energi och ork och jag vill sova mer och mer. Funderar mer och mer på meningen med livet och på tillvaron och på hur ond världen är. Så som det ofta blir på hösten. Allt jag vill är att lämna Halmstad, hitta nått nytt, finna sanningen. Vad som helst. Något eget, något spännande. I somras hade jag inget behov av att lämna Halmstad för det kändes som att det fanns något här för mig. Det gör jag inte längre. Det ända jag ser fram emot den här veckan är sushi med Sofie på fredag. Det finns inget annat.
Egentligen vill jag ta tag i mitt liv, skriva skolarbeten fint på datorn, stå timmar ute på golfrangen och träna på min sving, dricka te vid köksbordet, dricka kaffe med farfar. istället lämnar jag in slarvigt kladdigt blyerts på randiga papper till uppsatser, och sover så mycket jag kan för att ha någon som helst ork. Jag trycker mig mot element, klär mig varmt. Men inget hjälper. Det är som om kylan kommer inifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kan Hundpromenad med efterföljande tv-soffa och varm choklad locka?
Skicka en kommentar