Octopus

I lördags jobbade jag mellan 9 och 16. Som vanligt. Tiden gick sjukt långsamt och jag var så jävla sliten. Sillen kom och räddade mig med Thaimat och det var snällt. 4 koppar kaffe hann jag med också. Värmningarna gick bra och jag uppdaterade Lången. Skulle uppdatera Mixen men det fanns inga nya odds så jag sket i det. Hoppas inte nån tog skada av det.

Efter jobbet gick jag och träffade Mark och Nina och vi drack te med Natalie och Mattias. Mark ska åka till Indien tre veckor ensam över jul och jag är lagom avundsjuk. Hans företag går bra och. De hade tydligen fått en beställning värd 400.000 i fredags men han reagerade knappt. Då är man framgångsrik! Jag ska nog ta och gifta mig med Mark. Eller som Lisa sa när vi sa att hon kunde göra det: jag vill bara ha hans pengar.

på kvällen var vi hos Lisa på avskedsfest. Stora Lisa that is (syrran är lilla Lisa). Stora Lisa åker till Frankrike idag och går ombord på en lyxjakt för att spendera ett år där. I december ska hon vara i Karibien. Hon hoppas att Microsoftgrundaren och ägaren till båten Paul Allen inte är ombord så mycket så hon slipper jobba hela året. Det går rykten om att Brad Pitt och Angelina Jolie ska gifta sig ombord på denna båten under året. Hoppas det är sant så Lisa är med! Octopus heter båten och den ser ut såhär:


Den har bla. två helikopterplattor och är vär cirka 200 miljoner dollar.

Anywayz, vi var där och drack lite vin och åt oliver typ. Sen stack vi hem och jag var skittrött så jag somnade och sov i 13 timmar.

Idag så är jag förbannad att jag är uppfostrad att aldrig säga nej. Detta ledde mig idag till att jag ändrade min tid på ungdomsmottagningen imorgon från kl 15 till 8.20(!!!!). Jag börjar inte förrens fucking 12.30! Min längsta sovmorgon! Jag var skittrevlig när jag barnmorskan ringde, men i mitt huved skrek jag: Nej, nej, en miljon gånger NEJ!! Så nu, bara för att plåga mig själv lite mer tänkte jag att då kan jag ju lika gärna gå upp i tid för spinning imon bitti. Hur dum får man bli?? Spinning 6.45!! Jag måste gå och lägga mig!

Så jävla ovärt

med risk för att detta låter som ett i-landsproblem så kan jag inte nog understryka hur mycket jag hatar när någonting som kan gå snabbt tar lång tid. Idag tex, hade jag en filosofilektion mellan 10.20 och 12.40. Sen var jag tvungen att vänta till 14.45 på handledarmöte vilket tog sisådär 15 minuter. Klockan 16 hade jag en tid för synundersökning på Synsam som tog 10 minuter. Så något som kunde varit avklarat på minde än 3,5 timmar har alltså tagit mig hela dagen. Så jävla ovärt!

Nu ska jag dricka te och äta frukt och kolla på Bones.

Utan dina andetag

Jag vet att du sover, känner värmen från din hud. Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig

Kul då

Nina tjatar på min att sätta upp oss på skivstångspasset idag. Jag är inte sugen. Nina tjatar om att jag ska träna med henne. Jag gör så. Sillen skickar ett sms om att Nina är i gbg. Jag ringer Nina. Hon bekräftar. jag frågar när hon kommer hem. Hon vet inte men säger att hon inte kommer träna. Jag blir sur och ringer Miccha. Miccha svarar att hon gärna tränar med mig. jag blir glad. Jag går hem och byter om. Miccha kommer och säger att hon ångrat sig. Jag går och tränar skivstång ensam.

kaos

Jag befinner mig i kaos. Uppslitna sängkläder. Skor huller om buller. Hår år alla håll och kanter. saker överallt. Varannan söndag är kaoset signumet. Idag flyttar jag till pappa. Den här gången är det lite annorlunde, eftersom syskonskaran inte är fulltalig. Kanske är det bra, även om det känns sorgligt. Kanske har vi under årens lopp blivit lite för tighta eftersom mina systrar är det enda som alltid varit samma bestående fasta punkt som man alltid kan komma tillbaka till när allt annat varit åt helvete. Vi kanske alla behöver lite tid på olika håll för att hitta vilka vi är utan varandra. Det hela låter så dramastiskt. Det är det inte. Vi kan träffas och sånt när som helst, bara att vi kommer sova på olika håll ett tag. Detta tag handlar om max två veckor. Alltså ingen fara.

Imrogon ska vi prova studentmössor. Det som är bra med det är att engelskalektionen inte blir lika lång.

Som sagt sitter jag i kaos. När jag flyttat kommer det komma tillbaka för då ska allt ackas upp. jag skulle kunna packa klart och slippa kaoset. Men efter 8 år bryr jag mig helt enkelt inte tillräkligt mycket för att ens se det. jag sitter i min obäddade, uppslitna säng och dricker te och läser Kafka istället.

Är ni laddade?

Tonårsfasonerna lyser med sin frånvaro dag, som på alla andra plan har gått i ångestens tecken. kanske lika bra att vara glad att man inte har humörsvängningar i alla fall. Nu kollar jag på Filip och Fredrik och imon ska jag på spinning 6.45. Inte pepp, helt enkelt. Får väl lägga mig direkt efter detta.

Funderar på när biljetter släpps till studentfest, måste skaffa studentlägg. Det kan en viss fisk hjälpa till med. dessutom har jag, om jag inte är helt trög på hur man ska tolka saker och ting (vilket faktiskt inte hade förvånat mig), två potentiella förfester. wiho.

Inte gjord för dessa dar

Jag är en sån jävla tonåring ibland. Sjukt är det, hur humöret svänger. Ena sekunden kan jag inte låta bli att skratta år hur dum jag är, andra är jag helt förtvivlad ocgh i tredje är jag så förbannad att jag vill slå något alternatvit någon.

Och jag vill dränka mina situation i enorma mängder te med Anna för hon är den enda som förstår mig och tillsammans förstår vi varandra men samtidigt ingenting och vi kan vara frustrerade och arga tillsammas.

Imon ska första delen av projektrapporten lämnas in, tillsammans med tidsplanen och loggboken. Idag är första dagen jag verkligen satt mig ner och ansträngt mig för att plugga.

Jag har slutat ställa min väckarklocka. istället säger jag till mamma när jag ska upp och så kommer hon in till mig med en nybryggd kopp kaffe. Vardagslyx.

Coldplay

Chris Martin får tala för sig själv. Bästa konserten. 14,000 i allsång till Fix You. Och mer finns det inte att säga.

The best of times, and the worst of times

Stark hatkärlek till lördagsmorgonar. Idag var kärleken starkare än hatet. Jag drack vin i går kväll, serri. Tre glas vin och sen tre glas vatten. Jag vet precis hur jag är när jag är bakfull, förstår ni. Det finns tecken.

tecken på bakfylla:
- Munnen är torr
- Jag är törstig
- Klockan är max 6, halv 7
- jag är pigg i kroppen
- Jag är trött i hjärnan

Såhär vaknade jag:
- Inte torr i munnen
- Inte törstig
- Klockan var 8, larmet ringde
- Jag var trött i kroppen
- Jag var trött i hjärnan

Summa sumarum: Inte bakis.

Mamma var vaken, hon frågade om jag ville ha kaffe. Jag tackade nej och hon frågade vad Ana ville ville ha till frukost. Leverpastej. När jag gick hemifrån stod det två rykande koppar kaffe på bordet och morgonsolen lyste upp rummet. Hemtrevligt. När jag kom ut bet kylan i mina kinder. Jag önskade att jag hade nappat på gårdagens förslag, men kanske var det lika bra att jag inte gjorde det eftersom jag skulle upp och eftersom jag är totalt lost och undrar om det handlar om att tillfredställa biologiska behov, eller om jag bara tycker om att inte behöva vakna ensam (eller, gud förbjude, något ännu värre). Men det var nog lika bra att jag gick hem ensam, för det är extra svårt att gå upp om man har en arm runt sig, och plikten kallar faktiskt på mig.

Men det jag ville komma fram till var att min säng var jätte gos-varm, det luktade kaffe, det var en så lugn stämning hemma innan dagen liksom kom igång. Det var morgonsol, bitande kyla som luktade höst och friskt. Det är därför jag älskar lördagsmorgonar. Jag måste till jobbet, det är därför jag hatar dem. Men hade det inte varit för jobbet hade jag sovit bort varje lördagsmorgon och alltid missat denna tid, den bästa tidpunkten på hela veckan.

Det var en bra kväll

När hösten kommer så får jag ångest. Speciellt när det är fredag kväll, kylan biter i kinderna och man väntar på vänner som är sena för att åka på en fest nånstans ute i skogen. Egentligen mådde jag bra. Jag satt och väntade, lyssnade på bra musik i min iPod och med såna där hörlurar som inte släpper in nått ljud utifrån.

Det kommer ut en pappa från McDonalds, med sig har han sin son, som är i nedre tonåren, kanske 13. Pojken har Down Syndrom och de går där med sina hamburgare, för att komma hem, kanske kolla på tv4s fredagsunderhållning hemma i tv-soffan och äta hämtmat. Det är kanske deras helglyx. Och jag vet inte varför det gör mig så sorgsen att se. Kanske beror det på att lyckan jag såg i deras ögon var äkta, och lyckan jag skulle känna senare på kvällen skulle bero på vin.

Kamilla, jag och Rebi hoppade på en buss mot skogen. John har fyllt år och ska ha fest. Vi ger honom en kebab i födelsedagspresent och han låtsas bli glad. Låtsas att det var den bästa presenten. Vid 1 är Rebis allergi så outhärdlig att vi inser att vi måste sticka. Vi får skjuts in till stan av någons mamma.

Det var en bra kväll.

Big Bang rap

I 25 år har man byggt på världens största partikelaccelerator. Man vill veta hur materia uppstod. Jag är inte särskillt påläst. Jag läste om den här först i helgen som varit, när en vän skickade en artikel tagen från Times. Det är sånt här som gör mig interesserad av naturvetenskap. Det tråkiga är att jag vet att detta intersse kommer fösvinna strax innan NK-lektionen imorgon förmiddag. Men jag önskar att jag var så där supersmart som de tusentals forskare från 60 länder som deltar i projektet.

Jag vet inte hur många som egentligen bryr sig. Om experimentet går väl kan vi få en del svar om hur universum och all materia kom till. Det man letar är efter en partkiel som kallas Higgs, som hittills saknas i alla tidigare experiment. Det som är spännande är att hittar man Higgspartikeln kan man antagligen förklara hur universum skapades. Man återskapar förhållanden som rådde mindre än en hundralsdels sekund efter Big Bang. Existerar Higgspartikeln märker man det direkt. Hittar man den inte så är det minst lika intressant som ifall man gör det, för då visar det att vi vet mycket mindre än vi trodde att vi visste om universum och dess uppkomst (och när jag säger vi, så räknar jag inte med mig personligen utan vad mänskligehten vet).



Denna video får mig att skratta. Så mysig. Så nördig. Forskarna vill förklara för världsmedborgarna vad de håller på med, hur de går tillväga och varför de gör det. De ställer upp och rappar och dansar. I credsen på slutet står det att bakgrundsdansarna vill vara anonyma. Jag förstår dem, miljoner människor har sett videon. Had jag haft deras intellekt hade jag hellre velat bli ihågkommen för vad jag bidragit till i forskningen än att jag dansade lite nördigt i en video på YouTube. Åh så mysigt


(Och till er som var rädda att jorden skulle gå under idag. Fallet om experimentet skulle få genomföras gick till Europadomstolen, som tillät det. Idag har man, med postivit reslutat, testat om acceleratorn funkar. Först i oktober skickar man protoner och joner i röret. Om det svarta hålet skullle uppstå då gör det det först då. Ni kan alltså inte andas ut riktigt ännu. Sov gott hehe)

Om att ta tag i sitt liv

September är den 9e månaden. Inget nytt under solen. 9 av 12 månader. Tre fjärdedelar av av året har nästan alltså gått. 2008 börjar lida mot sitt slut. Jag funderar på om jag slösar bort mitt liv. Vad har jag egentligen uppnått udner detta året? Jag kom aldrig ner i hcp 36 i golfen, som jag ville, jag tog aldrig körkortet.

jag avslutar inget och det ger mig ångest. Så vad kan jag göra åt det? I psykologin lärde vi oss att man kan fly eller slåss. Att fly ger en ännu mer ångest. Så jag ska slåss. Fortsätta hålla golfen vid liv i höst, vara ute på klubben, försöka vara där iaf 1 gång i veckan och slå bollar, spela ett par rundor. Ingen hårdsatstning alltså, men så att jag inte kommer nästa säsong som en rookie igen och ha slösat denna säsongen till ingen nytta. Hcp 36 tidigt nästa säsong och sedan göra mitt andra hundår på coursen.

Det stora målet för 2008 blir körkortet. Jag ska satsa på att ha det inna året är slut. Jag ska slita och jag ska köra, och jag ska klara det. 2008 ska inte ha varit förgäves.

Om det blir det kommer jag förlora all respekt för mig själv

mammas lasagne

Min pappa och hans fru var bortresta den här helgen. Det betyder att det inte ar blivit mycket protein eller fibrer i min kost. Och att jag är trött på nudlar. Men det kan man ju råda bot på, direkt. Genom att flytta hem till mamma. Vilket är vad jag har gjort idag. Ikväll blir det lasagne och sallad. Min mammas lasagne är den bästa. Tricket är att hon inte har nån ost alls i den. Alla älskar min mammas lasagne. Varje gång kusin Jesper är här så lagar hon den. och det är Danielles favoriträtt. Så god är den.

Nästa vecka ser jag fram emot studenttävling, studentleg och träning.

I've gotta tell you what a state I'm in

Min gamla retoriklärare Roffe sa ofta att ett sårande ord kan göra mer ont än en kärftsmäll.Just nu känns det som om nån har satt sig på mig och börjat puckla på mig med knytnävsslag över munnen och näsan. Jag vill inte börja tänka på sånt här igen. fan fan fan. Egentligen vill jag bara berätta för henne hur mycket hon sårade mig och hur ledsen jag blir av det. För jag blir inte arg, jag blir inte defensiv och vill försvara allt. Jag blir bara tom och ledsen. Och ensam. Jag hatar hur ensam jag alltid kommer på mig själv med att vara. Och jag hatar att hon inte ens ser vad hon gör med mig. Att jag låter henne göra så mot mig. Jag hatar hur jag bara mumlar nått och skyndar mig in, hem, in på mitt rum. Jag hatar att det är där jag visar hur sårad jag är. Jag hatar hur våta min kinder blir, när jag är ensam. Jag hatar att hon får mig att gråta.

Och jag vet att du vet jag har rätt, jag har rätt, du har fel.

bara för att skriva, typ

Jag fryser. Fingrar när är stela och håret står upp på hela kroppen. Sådär så man riktigt tänker på det, att det inet hjälper, eftersom vi har så lite hår. Jag vill ta en jättelång jättevarm dusch. Tur för mig att jag måste det också. Duscha alltså. Imorgon börjar jag 8.10 vilket känns surt men jag ska inte klaga för det är enda dan jag börjar så tidigt och jag slutar redan vd 11 nån gång. Helt ok alltså. Bara två korta lektioner, en med stelaste läraren och en med den ostelaste (är det ett ord?).

When you were young

You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy
To to save your from your old ways

Idag har jag haft en kort lektion i flum (läs filosofi). Eftermiddagen spenderades med vänner på kafé och jag träffade Lisa och hon hade med sig sin kärlek och lovade att hälsa på i nästa vecka.

På kvällen kom Sofie och hämtade mig, så åkte vi och köpte sushi och tog med hem till henne. Jag gillar att umgås med Sofie. Hon är så klok och mysig och alltid så bra perspektiv på saker. Och hon har den självdistans jag saknar och förtvivlat famlar efter. Hon har sin fasta punkt och när vi ses får hon vara min också. Hon axlar rollen perfekt. Och hon är så brutalt mänsklig på ett sätt som jag inte tror att många ser. Fast hon liksom är så himla bra på alla sätt och vis.

Jag hade alltså en trevlig kväl, med struntprat om livet och skolan och framtiden. Samma ämnen som brukar avhandlas.

Jag och Nina kollade på favvoprogrammet, det var säsongsavslutning och alldeles för sorgligt. Jag tror jag dör, sorgligt. Tänk vad tv kan påverka oss. Böckerna är också bra, förvisso.

Watch it now- here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentlemen
Like you imagined when you were young

Postulat

Postulat är ett ord jag har blandade känslor för. Inom matematiken kan jag köpa att det måste finnas postulat, alltså grundläggande sanningar som inte går att bevisa, tex 1+1=2. Men när måste man sluta med postulat och ägna sig åt att bevisa sanningen?

Jag tycker inte att Guds existens är ett postulat, till exempel. Men det finns ju massor av människor som gör det. Så varför kräver jag att de ska bevisa sin sanning för att jag ska tro på den? Ingen ber ju mig bevisa att 1+1=2. Och 1+1 är ju en sanning för att vi har sagt att det är det.

För att vi ska kunna fungera i samhället tror jag att det krävs att vi har vissa självklara, grundläggande, sanningar. Å en sidan tycker jag att det ska finnas utrymme att ifrågasätta dessa. Kanske när man studerar filosofi? Å andra sidan tycker jag att det är den som ifrågasätter postulatet som har som uppgift att motbevisa det. Men det är så motsägelsefullt för jag tycker bara att man ska motbevisa det när det är postulat som jag håller med om (tex 1+1), men när det kommer till religion tycker jag att det är den religösas uppgift att bevisa att postulatet. Förvirrande.

Min sanning behöver ju inte vara någon annans sanning. Så var drar vi gränsen för vad som är postulat och vad som måste bevisas?