Och det enda jag riktigt hör nuförtiden är en vind som blåser genom staden
Och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut
Så jag väntar tills imorgon bitti, det är den tiden jag gillar bäst
Då ska jag ta en promenad i parken
Och när du ser på mig är det knappt jag minns ett enda öknamn de kallade mig
och att dina ord i natten är det enda som når in
Jag vet inte vem jag är, jag vet att jag är din
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar