kent. Namnet är så intetsägande och samtidgt så laddat. Alla texterna som går rakt in i hjärtat och fastnar. Soundet till Tillbaka till samtiden är annorlunda och samtigt så lockande. Älskling jag har aldrig kunnat lära dig nånting, i bästa fall har jag kunnat bidra med en känsla. Och när jag och Sofie satte oss på en buss till Göteborg, hon mådde illa och jag hade klackar som jag visste inte skulle bära mig hela kvällen. Vi stod i kön och frös så fingrarna stelande. Och när vi fick komma in, Emmie och Sandra sjöng på Vy från en luftslott och jag fylldes med en sån känsla av upprymdhet. Och showen sen. Det finns inga ord. Jocke är intensiv och krävande och det blir så undebart att man tror man ska gå itu. Bara spricka och ramla ihop. Håll mig hårt, håll mig älskling.
Och solen som var en del av scenschowen. Ett glödande klot som visade allas brinnande hjärtan. Och alla sjöng med. Och sen spelade dom 400 slag och jag var så glad att jag visste att mamma och Nina fanns längre bak i folkhavet och fick uppleva det också. Ren magi.
Och idag släpptes samnlingsboxen. Imorgon ska den bli min. För Kent är så laddade. varenda låt har en egen känsla och ett minne till. Det finns inte i min hjärna hur några killar från en liten liten stad kan skapa något så stort. Inte en chans. Jag låter mig gladeligen häpnas lika mycket varje gång.
Och ingen kommer till ditt försvar, så du står i givakt med din rygg rak och tar 400 slag här funderar jag alltid på om det någonsin skrivits en vackare rad i en låt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar