Miccha fyller 18 idag, grattis till henne! För min del innebär detta vattenpipa, Malibu och minnen av svunna tider och jag vill inget annat än att åka tillbaka. Och för det hatar jag mig själv, för jag är Sancho Pacho, inte Don Quijote. Jag ser bara väderkvarnar där drömmarna ser jättar. Jag vill ha värme och sol och drinkar och bli fyllekär i alla vackra människor. Magisk. Men jag ramlar aldrig dit igen.
Förutom Micchas födelsedag har det inte hänt något speciellt. Förutom att Anna åkt till varmare breddgrader. Man blir ju lagom avundsjuk.
Funderar på demokrati, och undrar vart världen är på väg. När jag har någon vettig tanke kanske jag delar med mig av den.
Helst vill jag stanna uppe hela natten och svepas iväg av spännande människor berättelser och livsupplevelser. Men antagligen kraschar jag i säng snart och vaknar imorgon bitti lika besviken på mig själv och med samma självförakt som vanligt. Det är kul att leva.
"Vi viker oss på asfalten av skratt. Ingenting kan röra oss i natt. Ibland så dör jag lite grann, när du halkar på en bokstav i mitt namn." Tack Sofie <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar