Everyone is leaving, I'm still with you

Helgen har varit kaos! Skulle jobbat 9-16 i lördags men fick gå en timme tidigare för Lasse skulle ändå vara där. Massa ringande och fixande och donande och städande och tvättande från lunch och fram till halv åtta ungefär, och lite pluggande. Sen till Jocke och inflyttningsfest och om det nu råkar cirkulera några rykten så hånglade jag inte med någon. Jag har lite stolthet :P

Söndag jobbade jag 9-15, sprang och gav Yasse anteckningar, städade och tvättade och flyttade. Sen slog jag upp datorn och upptog mitt pluggande. Bara för att märka att hela skiten ligger på datorn på jobbet. Skit. Får köra så gott det går. Är INTE pepp alltså! Inte mycket sömn denna helgen. Men ungefär 9.15 kom Oskar och skulle visa mig lite nya grejer (som jag ska kräva löneförhöjning om jag ska göra det). Så stannade han till luch ungefär. Och bästa bästa på hela helgen var när vi gick in i faxrummet och faxet inte hade kommit in i mappen ännu och jag sa att han borde tryckt på Distillern så hade gått snabbare. Så då ursäktade han sin dumhet och reste på sig och sa (och läs detta noga nu): Sitt du kvar, jag fixar det.

Jag tror inte nån fattar hur skönt det var att höra det, även om jag hellre hade sätt att det varit för något större än att markera distillern. Men just nu känner jag att jag är jätte självständig och vill jag ha något gjort så fixar jag det själv och jag har ingen som gör något åt mig. Och jag var så trött efter för mycket jobb, och alkohol och för lite sömn och för mycket plugg och samtidigt inte tillräkligt mycket plugg och psykosomatiska sjukdomar (som jag har börjet få!) och för lite mat i helgen (helt enkelt ingen tid till att äta). Och jag började nästan gråta när han sa de gyllene orden, men det gjorde jag såklart inte. Lite värdighet har man ju, så jag skrattde bort det och sa att jag var trött.

Det finns människor som sviker, och människor som drar, men hos mig har du hjärtat, hos mig kan du stanna kvar