Helgen är över. Den gick såklart alldeles alldeles för fort. Jag älskar när han drar mig nära nära när morgonen kommer och de där nyvkna pussarna i nacken som fick mig att tänka att det var tur att jag redan låg ner för annars hade de knockat mig.
Nu är han i Gbgregn och jag önskar att det inte var så. Jag undrar när vi ses igen. Idag börjar ett äventyr för oss båda två och vi ska klara hösten och verkligenheten som drar igång igen efter sommarens äventyr om jag så ska flytta berg. För han är något alldeles speciellt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar