lördag 14 februari 2009
.
Klockan ringer, det är lördag morgon. Du drar mig nära nära och håller om mig hårt hårt. Jag viskar, kan vi inte stunta i allt och ligga kvar här föralltid? 5 minuter senare ringer klockan igen och jag kämpar för att få benen över kanten på sängen och sätta mig upp.. Kanske en annan gång. Solen skiner och det är en ny dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar